I Love You - Dag 26
Great news! Om en vecka får jag sällskap i ädlaste form av Sandra, Gina och Anton.
För övrigt finns inte så mycket att upplysa om. Jag sprang på en mina i söndags, men förblev oskadd denna gång. Bäst att försöka lära mig något av det. Utöver det så är det jobb och träning som vanligt, ska försöka få upp lite bilder från snickrandet, jag är gamla vanliga Tommi, snabb as usual.
My homebres on the way - in 777 days
Lyssnade lite löst på radion när dom snackade om komplimanger. Dom påpekade att det finns en del negativt laddade komplimanger såsom "snygga bröst" och "snygg röv"..
Jag tänkte tvärtom; alla älskar komplimanger! Jag kan själv vara jättedålig på att ge komplimanger och jag ifrågasätter ofta mig själv för det och ser det som en enorm brist och svaghet jag har.
Ett ord som det finns någon slags dold negativ laddning bakom, är ordet "älskar". Vilket i sig låter helt paradoxalt. Jag menar, jag har inga problem å säga att jag älskar Manchester United, att jag älskar en film eller kanske något så oviktigt som mina nya skor. Men jag kan ta mig fan inte säga till morsan att jag älskar henne. Det råder inga tvivel inom min familj att vi älskar varandra (även fast jag eller farsan aldrig lyckats säga det, förutom efter 1 liter ryskt vatten och ett eller flera rejäla snedsteg). Men jag älskar så många fler än familjen. Jag menar, jag älskar ju släkt och vänner. Och när man generaliserar det på det här viset låter det inte ens konstigt.
Men vi Nordbor är allmänt dåliga på att säga "jag älskar dig" till person. Men är det för att vi är så dåliga på att ta emot orden (som vi personligen känner till) och därav inte heller vågar säga dom? Vill vi inte vara älskade?
Det går fortfarande ann att jag säger "jag älskar dig" till t.ex. min kusin Anton, men redan här kan det råda tvivel om laddningen, inte sant? Men inte skulle jag väl säga till t.ex. Patrik att jag älskar honom (trots att jag gör det)? Eller ännu konstigare till t.ex. Sandra? Jag menar om jag kan säga att jag älskar ett par skor utan å skämmas, så borde jag väl rimligtvis kunna säga det till min släkt och vänner? Eller kommer jag per automatik att anses som homosexuell som vill sno syrrans kille, ifall jag älskar Patrik? Eller att jag bestämt måste gifta mig och få barn med Sandra?
Nae vet ni vad, om vi kan springa omkring och berätta för varann hur vi älskar varandras tröjor, då kan vi nog finna ett sätt att älska varandras personligheter också. Och därefter lära oss; känna oss älskade - Jag älskar er!