Memorize - Dag 50
Läste igenom historiken lite och märkte hur mycket jag överanvänder bindessträcket "-".. Men men, det är inget missbruk jag tenderar att ändra på, haha. Så med det sagt ville jag komma fram till: ingenting.
Nåväl, dag 50, en milstolpe värd att fira? Det tycker jag! Jobbet har gått superbra och jag har fått väldigt positiv feedback från alla - kul! Nu har jag lust att börja bygga på en sommarstuga någonstans på hemmafronten, haha. Och varför inte? Sakta men säkert när kapitalet tillåter är det ju bara att börja med en bit land, för att sedan bygga i det tempo som plånbok och klocka tillåter. Ännu en punkt i den oändliga "att göra listan".
Sitter på Dyyni och steker i solen på en zakosäck och kom att tänka på att tänka.
Jag läste hur man återkallar dementa människors minnen med starka händelser i deras liv, igenom att t.ex. visa bilder när ens barn föddes, bröllop, olika bedrifter osv.
Jag brukar ofta sitta och kolla på gamla Unitedklipp från alla möjliga matcher. Jag får nämligen nästintill obehagligt starka återblickar när jag kollar på höjdpunkter från en tidigare sedd match. Inte bara hur jag minns målet eller själva matchen, utan jag kan minnas hur jag kände, vart jag var, hur min tillvaro var- innan, under och efter matchen. Om någon frågar mig vad jag gjorde år 2000, så har jag nog svårt att svara på någon enstaka grej utan att tänka fotboll. Om någon frågar mig om jag minns Uniteds kvartsfinal mot Real Madrid samma år, då kan jag återspegla allt från hur jag och Berra åt makaroner vid lunchtid för att få "snabba kalorier" innan vi drogtill Sörby för att kicka boll. Jag minns hur min telefon blev blöt och trasig i samma veva, eftersom den låg i samma påse som min vattenflaska. Jag minns hur jag grät när United låg i ett hopplöst läge och hur farsan då gick ut till bilen och kom tillbaka med godis som tröst åt mig. Och i ren dejá vú-anda så känns de för en microsekund som jag ligger där med tårarna i halsen. Tyvärr är det ingen "fairytale-avslutning" på den matchen utan United förlorade till slut med 3-2 och åkte ut. Jag har tidigare funderat på att gå igenom alla United-matcher jag sett (skulle dock ta år) för att sedan skriva upp händelserna från mitt liv under samma dag som matchdagen, som en kul grej. Då jag minns en United-förlust som jag gärna lägger åt sidan, förstår ni säkert hur väl min hjärna valt att memorera mina livshändelser vid vinsterna (som vi har ett nästintill överflöd av jämfört med förluster, haha).
Dements ökar i Sverige markant och man uppskattar att varannan av oss kommer att drabbas framöver. Och ifall jag, en inte så vacker dag drabbas - så råder det inga tvivel om att United är min medicin
Saknar er alla, känner mig smått frihetsberövad utan er